torsdagen den 22 december

Kalenderbild av Annie, 2 gul 

Snövit och de fyra dvärgarna

På morgon packade Esmeralda och tant Eva ner några bakelser som de hade bakat kvällen innan. Esmeralda skulle ha med sig dem till avslutningen. I skolan hade nästan alla med sig kakor och bakelser. Det var en kort dag och de hade sett på film. Esmeralda tyckte att filmen var ganska tråkig, men hon var glad för att det var avslutning. Efter skolan hämtade hon Elliot och de gick ut på parkeringen där Harry väntade med bilen. Det var mörkt redan vid tre. Eftersom det var avslutning kom tant Eva hem tidigt. Dagen gick och till kvällsmat fick de risgrynsgröt. Efter det gick de och lade sig. Farbror Harry läste sagan om Snövit och de sju dvärgarna.

När Esmeralda och Elliot vaknade var något konstigt, de var inte i sitt rum. De var i ett litet kallt rum med fyra sängar. De andra sängarna var inte tomma. Där låg Eva och Harry. Esmeralda och Elliot klev upp ur sängen när de såg varandra började dom skratta. Båda var så korta som dvärgar. Dom väckte Eva och Harry. Eva vaknade först och hon blev orolig för att hon inte visste var hon var, hon skrek till och Harry vaknade med detsamma. Han frågade yrvaket:

- Vad är det för oväsen?

- Titta på oss vi är dvärgar, sa Esmeralda.

Harry började vakna till och såg mer och mer hur kort alla var. Elliot höll i sin Meus som såg större ut än vanligt. Harry klev upp ur sängen och insåg att han också var en dvärg.

 Dom gick ut ur rummet efter att de klätt på sig sina kläder som också hade krympt. De var på andra våningen. Där var ett annat rum, de smög dit och öppnade dörren. Därinne låg en tjej med läppar röda som rosor, hår svart som ebenholts och hy vit som snö. Golvet knarrade när de gick in i rummet och flickan vaknade. Först blev hon rädd sen blev hon lugnare.

-Vilka är ni? frågade hon gäspande.

-Vem är du själv? Frågade Eva.

-Jag är Snövit. Jag bor här. Svarade hon.

-Jag heter Esmeralda och det här är min bror Elliot.

-Jag heter Eva och det här är min man Harry.

-Vad gör ni här?

-Vi vet inte hur vi hamnade här.

Snövit klev ur sängen.

- Kom så går vi och äter frukost. Sa Snövit.

De gick ner till köket och satte sig vid köksbordet. Då frågade Snövit

- Vill ni ha gröt?

- Ja tack! sa alla i mun på varandra.

Det stod en gryta på spisen och Snövit satte på plattan.

 Utanför var det snö och en bit in i skogen stod ett rådjur.  Det var ganska mörkt för att det var tidigt på morgonen. Sedan så vinkade Snövit till rådjuret och då kom rådjuret Roger i full fart och knackade på dörren. Snövit öppnade dörren och in klev rådjuret. Esmeralda, Elliot, Eva och Harry reste sig upp och bara tittade på Snövit som klappade rådjuret. Snövit vände sig om och sa

- Det här är Roger. Mitt lilla favorit rådjur.

Det kom en fågel inflygandes genom fönstret och satte sig på Snövits axel. Snövit såg inte alls ut som att hon tyckte att det var konstigt. Rådjuret och fågeln stack iväg.

 Snövit skulle visa Eliot, Esmeralda, Eva och Harry gruvan där de skulle arbeta under dagen. Dom gick dit och hon lämnade dvärgarna där. Snövit gick och nynnade på vägen hem. När hon kom hem stod det en gammal kvinna utanför den lilla stugan. Kvinnan såg sjuk ut och hon var väldigt blek. Kvinnan sträckte fram ett grönt och blankt päron. Snövit ville inte vara elak så hon tog emot det.

- Ta ett bett! sa kvinnan.

Snövit tog ett bett och svalde, ett par sekunder senare föll hon till marken livlös. Kvinnan förvandlades till en ung vacker drottning.

En timme senare kom dvärgarna sjungandes hem. När de såg Snövit sprang de fort fram till henne. Harry kände efter puls. Hennes puls var svag men den fanns där. Dom bar in henne och la henne i hennes säng. Dvärgarna grät. Utanför hörde de ett ondskefullt skratt. Harry och Esmeralda sprang ner för att kolla vad det var. Utanför stod kvinnan och hon höll i en flaska. På den stod det motgift. Harry och Esmeralda sprang efter henne och de hade tur för häxan var långsam och trillade på en rot. De tog flaskan och sprang tillbaka till stugan. Där väntade Eva och Eliot med den livlösa Snövit. Dom hällde innehållet i hennes mun och hon vaknade och sträckte på sig.

-Åh Snövit, du lever, sa Eva.

-Vad hände gäspade Snövit, varför gråter ni? 

-Vi trodde du var död sa Elliot gråtandes.

-Va?

-När vi kom hem så låg du livlös utanför stugan.

Snövit såg undrande på dvärgarna. Hon mådde bättre än någonsin. De gick ner för att äta mat. Eva satte på spisen, hon gjorde soppa. Efter att de hade ätit var alla trötta dom gick upp och la sig i sina sängar och sa godnatt till Snövit.

När Esmeralda och Elliot vaknade så var de inte längre i stugan. De var hemma hos tant Eva och farbror Harry. De var i sin normala storlek. De gick in till Eva och Harry som låg och sov. Elliot höll i sin Meus som inte var så stor som han verkade vara innan. De gick och la sig igen.

Av: Louise & Simon, klass 6 blå, höstterminen 2016