torsdag 15 december

                                           Rumpelstilskin

Den 15 december är en torsdag. Esmeralda och hennes klass hade precis varit på rast och nu skulle de in och äta, det var tomtegröt, Esmeraldas favorit.

Vid bordet så pratade läraren Berit om att klassen ska titta på film.

Esmeralda och hennes kompis Alva skyndade sig till klassrummet efter maten för att kunna hjälpa Berit med filmen, när dom kom till klassrummet såg Esmeralda och Alva att på katedern låg en Narnia film.

Då kom Berit och resten av klassen, de satte på filmen och den var jättebra.

Efter filmen så slutade de och farbror Harry stod utanför och väntade på Esmeralda med Elliot i handen.

Efter skolan skulle de till Ica och köpa mat till tant Eva eftersom hon skulle ha några kompisar på besök.

- Är det någon hemma?

- Jaa! Hej mina små barn! Har ni med er maten?

- Ja här, vad ska du laga?

-    Jag ska göra gratäng, hoppas det blir bra.

Efter maten med Eva, Harry och Evas kompisar så sa Harry att de fick gå och lägga sig och så kanske Esmeralda kunde läsa en saga.

De gick in i badrummet och borstade tänderna, Elliot behövde lite hjälp, han var ju ändå bara 6 år.

-    Meus! Meus! Meus!

-    Vad är det Elliot?

-    Meus, jag vill ha Meus.

-    Ok, var är han?

-    Jag vet inte...... Eller jag tror att jag la honom på vinden!

-    Va!

Vinden var det värsta stället i hela huset, till exempel låg Harrys clowndocka och motorsåg där.

Men de var tvungna att gå upp där för annars skulle Elliot drömma mardrömmar och det ville man inte. Men även om det var läskigt där uppe var någon tvungen att göra det så Esmeralda drog ner stegen från tacket och klättrade upp, det var jätte mörkt där uppe och man hörde det knaka under golvbrädorna. Där! Där låg han. Esmeralda tog Meus under armen och gick ner från trappan. Hon gav Elliot kaninen och de gick och la sig i sängen.

-    Vilken saga vill du ha Elliot?

-    Rumpelstilskin!

Och Rumpelstilskin blev det. Esmeralda tog boken ur bokhyllan och började läsa. När sagan var klar somnade de och Elliot sov som en stock.

När de vaknade hade de hamnat i någon slags kvarn. Elliot kollade sig runt efter Esmeralda och såg henne vid ena delen av kvarnen. Han sprang mot henne och väckte henne de kollade ut genom fönstret och såg först en åker och sedan massa träd, bakom träden skymtade ett slott med en port stor som en elefant.

En flicka syntes till nere på åkern och Esmeralda och Elliot tänkte att de kunde fråga henne vart de var.

 De sprang ner för trappan och ut på åkern.

-    Hallå! Ursäkta kan du berätta vart vi är?

-    Oj hej, ja ni är i Salladalsia.

Flickan såg att de var förvånade.

-    Här kom, är ni hungriga? Jag kan göra risgrynsgröt!

-    Ja, det vore väldigt snällt.

De följde med flickan in i ett litet hus med tak av halm.

Inne i huset fanns en gryta, ett bord med slitna ben och två stolar med nästan ingen sitts. Det var inte jättefint men funkade.

Maten där emot var så god. Medan vi satt och åt knackade det på dörren och flickan sa att vi skulle gömma oss en korg som stod på golvet. När vi gömt oss i korgen och flickan öppnat den slitna dörren kom en man med orakat skägg och buskiga ögonbryn inklampandes.

- Hej pappa!

-    Hej älskling! Har du gjort dina sysslor? Nej vänta såklart du gjort.... Jag vet att jag kan lita på dig.

-    Ja då pappa såklart, sa flickan och kollade på oss med ledsen min.

Det var nämligen så att hennes pappa inte ville att hon skulle bli distraherad av besökare så han hade förbjudit henne att ta hit någon fast det visste ju inte Esmeralda och Elliot än.

-    Förresten, kungen kom förbi och jag råkade skryta lite och säga att du kunde spinna guld av halm.

-    Va! Men pappa varför gjorde du det?

Nu var flickan förtvivlad och det var hennes far också. Eftersom hon inte kunde det.

Imorgon skulle flickan till slottet och spinna guld av halm, hon hade hört att förra personen som lurat kungen hade fått sitta i finkan i 40 år.

Ja, nu var det iallafall dags, flickan tog på sig sin kappa och började gå mot slottet. Esmeralda och Elliot däremot satt fortfarande kvar i korgen och hade nu inte bara börjat oroa sig för hur de kunde komma hem utan också hur det skulle gå för flickan som hjälpt de.

-    Vi måste hjälpa henne, sa Elliot.

-    Jag vet, men hur?

De gick upp ur korgen och började springa mot slottet.

Nu var flickan framme, hon knackade på den elefantliknande porten och en kvinna med choklad färgat hår öppnade.

-    Stig på, stig på.

Flickan gick in och hon möttes av en stor kristallkrona och en lång och stor vit trappa.

-    Gå upp där, sa kvinnan med snäll röst.

Uppe vid trappan stod kungen och ledde henne in i ett gammalt rum. Han sa till flickan att hon skulle spinna allt halm till guldtråd tills morgondagen annars skulle hon hamna i källarhålan.

När kungen låste dörren började flickan gråta, en liten nisse klättrade in genom fönstret och frågade vad det var med henne.

-    Ursäkta, kan jag hjälpa till?

-    In...int...inte..om...du....kan...spinn....spinna halm till....till....guldtråd, sa flickan ledsamt.

-    Jo, faktist.

Flickan såg undrande på nissen.

-    ja men jag måste få något för att göra de.

-    Ok, jag har denna ringen det var min mammas.

Nissen gick med på det, han börja spinna, de blev redan färdiga samma dag. Då blev flickan så trött och somnade mitt på golvet.

På morgonen kom kungen och blev förvåna när han såg att det verkligen var sant. Han blev besatt och ville bara ha mer. Han sa att flickan skulle spinna mer tills nästa dag. Då började flickan gråta och nissen kom ännu en gång.

-    Vad kan jag få denna gång?

-    Tyvärr, jag har inget mer!

Då knackade det på dörren och Esmeralda och Elliot kom in.

-    Vad gör ni här.

-    Vi vill hjälpa dig.

Flickan berättade att hon var fånge här tills hon spunnit allt halm till guldtråd.

Men för det var hon tvungen att ge något till nissen.

Esmeralda tog fram ett halsband hon hade fått av tant Eva och frågade om han kunde ta det.

Nissen tog halsbandet och började spinna direkt.

Nästa dag kom kungen till källaren och ville ha mer guld men de hade inte mer halm så då hittade kungens betjänt en liten nalle, de tänkte precis slita sönder nallen när Elliot kom och skrek.

-    Neeeeejjjj, stop! Inte han. Den är min.

Kungen kollade på honom och gav den till Elliot.

-    Men då måste du hämta halm till flickan så hon kan spinna mer guld.

Elliot gick med på det, han sprang ut ur slottet och såg Esmeralda utanför. Han berättade allt och hon hjälpte honom att leta efter en bondgård. Efter en stunds letande hittade de en och börjad gå mot den. När de var framme mötte de en gammal gubbe. De frågade om de fick ta tre höbalar och det fick de.

De tog höbalarna och sprang mot slottet. När de var framme gav de kungen de och sa åt flickan att börja spinna.

-    Om du spinner allt halm tills imorgon ska du bli min fru.  När kungen gått kom nissen och då frågade nissen vad han kunde få denna gång.

-    Jag har inget mer.

-    Okej, men då får jag ditt förstfödda barn.

Det gick flickan med på och då började nissen spinna.

Dagen efter kom kungen och såg all guldtråd. Då började kungen förbereda bröllopet på direkten.

Bröllopet blev fantastiskt och en pojke blev född. Han fick heta Karl.

Men drottningen visste fortfarande vad hon hade lovat.

Dagen efter kom nissen och var bered att hämta barnet.

Men drottningen vägrade.

Då blev nissen arg och sa att flickan har tre dagar på sig att gissa hans namn.

Drottningens betjänter och hon själv letade i alla bibliotek i hela stan.

Nästa dag kom nissen och sa.

- Vet du vad mitt namn är?

Drottningen gissade på Danie, Kolopent och Vakor.

Han sa att alla namn var fel och att hon bara hade två dagar kvar att gissa hans namn.

Nästa dag kom drottningen på lite ovanligare namn när nissen kom.

Hon testade gatowaja, krotodo och Elliot.

-    Vänta va, mitt namn är ju vanligt, sa Elliot.

-    Förlåt men jag har aldrig hört det namnet någon gång i denna tid.

Då kom Elliot på att de inte är i nutiden utan dåtiden.

-    Fel, fel, fel nu har du bara en dag kvar, sa nissen.

Nu var drottningen deprimerad.

Men då kom en vakt andfådd in i slottet.

- Jag vet namnet, jag vet namnet.

-    Vet du? sa drottningen.

-    Ja

Han berättade att han såg en Nisse dansa runt en eld och sjöng.

" Jag spinna kan ett gyllene garn, det kostar drottningens barn! Jag hämtar den imorgon dag, Rumpelstilskin heter jag!"

Nu blev drottningen glad.

Så nästa dag kom nissen och frågade kan du mitt namn?

-    Kan det vara Pentos.

-    Nej.

-    Tropical?

-    Nej

-    Men kan det va Rumpelstilskin?

-    Nej, eller va hur kunde du!

Rumpelstilskin blev rasande. Han tog tag i sitt ben och slet av det.

Esmeralda och Elliot blev så rädda så att de sprang ut ur slottet och utanför såg dom Meus.

Dom sprang fram till Meus och han började prata.

Han sa åt dom att gå till baka där de kom ifrån så kom de hem.

Elliot tog tag i Meus och sprang till kvarnen de hoppade ner i vattnet.

De vaknade up i Eliots säng, båda var blöta.

-    Wow! Är du okej?

-    Ja svarade Elliot.

Pelle Svanslös räddar julen

-   Kan vi inte köpa julklappar idag? frågade Elliot med munnen full av pannkakor.

-   Jo, tja varför inte, svarade farbror Harry. Eftersom det är studiedag så ska ni ju inte till skolan. 

Och så åkte dom iväg i farbror Harrys gamla Volvo som man nästan kan tro är från stenåldern.

Det var en gammal bil men Harry tyckte att det var den finaste bilen man kunde få.

En gång i tiden var bilen grön, det kan man inte se nu. Bromsarna lät som när Esmeralda och Elliots mamma sjöng den högsta tonen i låten I will always love you.

 När de kommit hem från shoppingrundan var klockan halv fem. De ställde kassarna på golvet i köket. Dom skulle överaska Eva med middag.

-   Eva kommer och en och en halv timme, sa Harry. Esmeralda du kan duka och Elliot du får gömma min present till Eva medan jag börjar med maten.

Elliot började packa upp dom nyinköpta julklapparna. Han gömde Evas julklapp från Harry i toaletten. Det var ett cyklop, så Elliot tänkte att den ändå inte skulle gå sönder. Harry hade köpt det för att dom skulle på resa till Thailand efter nyår. Elliot hade köpt en kudde som liknade en tand till sina föräldrar.

Elliot fastnade vid julklapparna och öppnade presenten som Esmeralda hade köpt till honom, det var ett stort slott med riddare i LEGO.

 Middagen var ganska god, brända köttbullar och pasta som satt ihop som cement.

Klockan slog åtta och det var läggdags. Den här kvällen läste farbror Harry om Pelle Svanslös.

Elliot tyckte boken var jätte bra. Barnen blev trötta av sagan och det dröjde inte länge tills till och med fabror Harry sov.

 Esmeralda vaknade plötsligt.

-   Vart är jag? viskade Esmeralda för sig själv.

Lite längre bort, kanske trehundra meter, låg en kyrka som Esmeralda kände igen.

Kyrkan hade två torn, domkyrkan, Esmeralda kom på att dom hade läst om den i skolan.

-   Dags att vakna?! Kaninen Bartolomeus stod otåligt lutad mot en papperskorg.

Esmeralda behövde inte väcka Elliot. Elliot vaknar alltid av Bartolomeus stränga röst.

Dom hade hamnat i Uppsala.

- Kom, jag har en kompis som behöver er hjälp!

Esmeralda och Elliot följde efter herr Bartolomeus.

Han gick först i ett högt tempo. Esmeralda och Elliot hade varit i Uppsala med mamma och pappa innan.

-   Det här mina vänner är huvudgatan, hade pappa sagt.

När dom hade gått på huvudgatan ett tag så svängde dom höger in i en trång gränd.

Längst inne i den mörka gränden satt en katt. Barnen betraktade katten. Katten hade brun päls, silvrig nos, vita tassar.

 Först trodde barnen att det var en helt vanlig katt. Fast det var det inte.

Katten reste sig och då såg barnen att katten inte hade någon svans

-   Elliot ser du inte? viskade Esmeralda till Elliot, det är ju katten från sagan som farbror Harry läste.

-   Pelle?

-   Här är barnen som jag pratade om, sa herr Bartolomeus till Pelle.

-   Är det säkert att ni kan hjälpa mig? frågade Pelle med gråt i rösten.

Barnen ville såklart hjälpa till. Pelle förklarade problemet fast det var svårt att höra när han snörvlade sig och fick gråtattacker hela tiden. Pelle skulle köpa en ny jättedyr väska till hans största kärlek Maja Gräddnos. Pelle visste hur gärna hon ville ha den väskan. Men imorgon var det julafton så Pelle måste köpa en present fort.

-   Jag har inte råd, Pelle lät så leden och besviken.

Till och med herr Bartolomeus hade tårar i ögonen, fast han torkade snabbt bort dom.

 Esmeralda hade bara en femma i fickan.

-   Här, Esmeralda räckte Pelle femman, det kanske inte räcker men det är en början.

Elliot började rota i sin ficka. En lös tand som Eva hade tappat bort, en röd lego bit och en halväten pannkaka från lunchen som Elliot åt upp. Det hade blivit lite damm på den men det torkade han av på sina mörkblå jeans.

-   En femma räcker inte, snyftade Pelle, den kostar 100 gram kattguld.

Dom diskuterade länge hur man tjänar pengar på det bästa och snabbaste sättet.

-   Detta är hopplöst! Jag får köpa en morrhårs kajal istället.

En lapp flög och landade i Bartolomeus ansikte.

-   Men hallå där! Vem släckte ljuset?!

-   Quiz på Kungsgatan 23 klockan fem, högsta vinst ger 100 gram kattguld, läste Esmeralda på lappen som satt på herr Bartolomeus ansikte.

Alla blev glada och kramades.

-   Hallå! Esmeralda försökte överrösta de andra, hallå! Jag hann inte läsa klart..., quizet var för en vecka sedan.

Tänk att en sån glädje kan bli så ledsamt på bara några sekunder.

Sorgset vankade dom ut från mörkret i gränden. Dom bestämde sig för att trösta sig själva med en bakelse från konditoriet Lussekatten. Vid mataffären läste herr Bartolomeus på nyhetsbladen.

" Prinsessan Anki och prinsen Lars kom precis hem från kyrkan .”

" Borttappad potatis, 4 gram kattguld i hittelön. "

" Quiz flyttat till 23/12 på grund av för få anmälda, samma tid, samma plats och samma pris "

-   Hallå! herr Bartolomeus ropade på dom andra. Kom ni måste kolla på detta!

Glada vandrade dom hem med magen fyllda av lussekatter.

Efter dom gjort sig finklädda gav av dom sig i väg mot Kungsgatan 23.

-   Välkomna till Uppsalas quiz för katter, jag heter Frasse och ska leda kvällens show.

Dom tävlande kom upp på scenen, först gick Måns, sedan någon annan katt som de inte visste vem det var och sist Pelle.

Första frågan var vart landet ligger där man böjer bananerna. Ingen hade rätt på den frågan. Pelle blev generad och svepte med blicken över publikhavet. Där satt herr Bartolomeus och barnen och hejade på honom. Helt plötsligt blev hans ansikte rött som en stucken gris, mitt i publiken satt nämligen Maja. Hennes gråa päls glittrade som havet en sommarkväll och hennes ögon som den finaste diamanten. Den rosa rosetten hade med åren blivit lite blekare men det var ändå den finaste rosetten som fanns, enligt Pelle.

Efter femton frågor hade både Måns och Pelle sju poäng var. En andra katten hade inga poäng. Nu var det final, det stod mellan Måns och Pelle. Den andra katten som hade noll poäng hette Stawish och han åkte ut. Han var tysk och förstod inte frågorna eftersom dom var på svenska. Elliot hade sett att Bill och Bull, Måns medbrottslingar, sitta med lappar som dom visade Måns vad han skulle svara. Elliot såg att det stod facit på baksidan av papperna.

Det stod åtta-åtta.

-   Sista frågan! Hur gammal är jag?

Bill och Bull rota igenom alla papper. Dom tittade fundersamt på varandra. Måns gjorde arga gester mot dom. Detta visste Pelle, han visste svaret till den sista frågan. Han skulle vinna, han skulle kunna köpa den dyra väskan till Maja.

-   3, 2, 1 var god och vänd era svarstavlor. 

Måns hade svarat av ren chansning svarat sjuttio år, för Måns tyckte han såg så gammal ut. Frasse blev lite besviken, han hade ju tagit krämer och morrhårs kajal för att se ung ut.

Pelle vände på sin tavla långsamt. Spänningen var olidlig, allas hjärtan dunkade några extra slag.

Pelle hade vänt tavlan helt nu.

-   Mina damer och herrar. Jag kan nu meddela att vi har en vinnare. Grattis Pelle du hade rätt jag är fyrtiofem år. 

Alla blev glada och grattade Pelle. Lite längre bort såg man Måns skälla på Bill och Bull.

Man hörde inte vad han sa men hans kroppsspråk tydde på att det inte var något snällt...

När Pelle hade hämtat sitt pris satte han på sig sina skidor och gav sig av till torget.

Måns ville till högsta pris hämnas men hans plan gick i klistret, bokstavligt talat. Utanför väskaffären höll dom på att asfaltera. Detta märkte inte Måns förrän han satt fast i den ännu inte stelnade asfalten.

För första gången någonsin hade Pelle kommit ut ur väskaffären utan ångest för att Maja köper så dyra väskor som han får betala.

 Pelle vände på almanackan och det stod JULAFTON med stora röda bokstäver. Han kände för att skrika ett julskrik. Maja kom springande.

-   Är något på tok?

-   Jag var tvungen att skrika ett julskrik.

-     Rappa på lite, gästerna kommer om en timme och här står du och skriker i bara kallingar.

När gästerna hade kommit var nästan allt klart. Medans potatisen kokade kom Pelle på att han fortfarande hade kalsipperna på sig.

 Efter Kalle Anka kom tomten med en massa julklappar.

Maja sken upp när hon öppnade guldpaketet där väskan låg. Hennes ögon glittrade mer än vad dom hade gjort på quizet.

Bill och Bull som också var bjudna hade tillslut lyckats få loss Måns ifrån cementen.

Alla smaskade i sig sillen som Frasse hade tagit med sig. Det var bara barnen som inte var sugna på sillen, istället åt dom prinskorvar. Måns satt i soffan och tjurade och när han skulle gå och hämta julmust så trillade han på sin svans.

-   Ibland är det bra att inte ha någon svans, skrattade Pelle.  

Av. Hanna och Axel S åk 6 höstterminen 2016