lördagen den 24 december

Robin Hood

Elliot och Esmeralda var nere och tittade på julkalendern och åt lussekatter. De hade varsin kopp varm choklad i handen. Idag var det julafton. När julkalendern var slut gick de upp och borstade tänderna.

- Ska vi ut och åka pulka? sa Esmeralda med munnen full av tandkräm.

- Det kan vi göra, svarade Elliot med mindre tandkräm i munnen.

Elliot och Esmeralda tvättade av borsten och gick ner för trappan. Nu skulle de ut.

- Vi går ut, sa Elliot och Esmeralda i kör.

- Ja, sa farbror Harry. Men glöm inte att ta på er mössa, vantar och vinterjacka.

 När Elliot och Esmeralda gått en stund märkte Elliot att hans mössa var borta. Mössan var grön

- Var är min mössa? sa Elliot lite stressad. Farbror Harry kommer bli rasande om jag är ute i snön utan mössa.

 Elliot blev genast upprörd. Han letade runt en lång stund. Han hittade mössan i en vinbärsbuske. Nu kunde de fortsätta mot backen men klockan var halv tolv. De sprang hem till farbror Harry. Han var i köket och lagade tomtegröt. Det luktade jättegott.

- Maten är klar, ropade farbror Harry från köket.

Både Elliot och Esmeralda var hungriga så de sprang nerför trappan.

 De satte sig på matbordet med varsin tallrik tomtegröt och ett glas vatten framför sig. Tomtegröten var slut på ett kick. Klockan tio i tre satte farbror Harry på sin TV. Det var alldeles snart dags för Kalle Anka och hans vänner. Men när Robin Hood skulle visas på teven blev det strömavbrott.

- Vad hände? undrade Elliot.

- Inte strömavbrott igen! sa Harry upprört.

- Det är ju min favoritsaga, sa Esmeralda.

- Kan inte du berätta sagan för oss nu? upprepade hon några gånger.

Till slut gick han med på det trots lite trötthet. Farbror Harry berättade om hur Robin Hood tog pengar från de rika och gav till de fattiga. När han var klar hade Elliot och Esmeralda somnat i soffan.

När de vaknade befann de sig i Sherwoodskogen.

- Var är Bartolomeus? undrade Elliot.

Sedan såg han Bartolomeus borta vid horisonten.

- Han sprang iväg! sa Elliot.

De båda sprang allt de kunde men Bartolomeus var för snabb.

Efter en stund började de ropa på honom.

- Bartolomeus! skrek båda två. Kom fram!

De höll på så i flera minuter. Några minuter senare hörde de ett skrik. Robin Hood red förbi med Bartolomeus i famnen.

- Hjälp! skrek Bartolomeus. Robin Hood har kidnappat mig.

- Hahaha! skrattade Robin Hood elakt.

- Vad ska vi göra? frågade Esmeralda.

 Nu hörde båda en släde komma.

- Tomten! skrek barnen.

Tomten landade mjukt i en lucka i skogen och vinkade in barnen.

- Det är dags att sätta dit en tjuv, sa han.

- Men farbror Harry! sa barnen förvånat.

- Ho, ho, ho, skrattade tomten och nickade.

- Så det här det här som du jobbar med? sa Elliott.

- Ja, det kan man säga, svarade farbror Harry.

- Nä, men inte är du tomten på riktigt?

- Ho, ho ho, skrockade farbror Harry.

- Inte så kontstigt att du tycker så mycket om tomtegröt då, konstaterade Esmeralda.

De hoppade på släden och renarna började gå. Det tog någon minut att komma upp i farten som Robin Hood red i. Släden kom närmare och närmare. Tillslut var de sida vid sida.

- Hämta repet vid sidan av släden! sa  farbror Harry.

Barnen lirkade ur knuten som repet var bundet i en stolpe och gav Harry det. Han började svinga repet och kastade det sedan. Han missade och drog repet intill sig. Men nästa försök träffade han. Han drog med all kraft för att få Robin Hood att ramla av hästen.

- Hjälp till! sa Harry till barnen.

 Barnen tog i med båda händerna i repet. Tillslut tappade Robin Hood tag i hästen och drog med Bartolomeus i famnen. Robin Hood ramlade in i säcken med julklapparna med släppte Bartolomeus någon sekund innan. Han landade i Elliots knä.

- Nu sticker vi hem, sa farbror Harry.

Sedan flög släden upp i den klarblåa himlen.

 Där hemma var klockan fyra. Harry, Elliot och Esmeralda satt i soffan och väntade på jultomten. Tillslut knackade det på dörren. Elliot var först att öppna dörren. Han visste att det var jultomten. Vid julgranen var det proppfullt med julklappar.

- Ho ho ho, sa jultomten. Finns det några snälla barn?

- Ja! sa barnen.

- Och en väldigt snäll gossekanin, sa Elliot och kramade Meus.

Tomten gick till fåtöljen bredvid granen och satte sig. Sedan räknade han upp namn på julklapparna. Först var det Elliot som fick mest julklappar men sedan knappade Esmeralda ikapp. Den sista julklappen fick Harry. Den var från Elliot och Esmeraldas mamma. I den var det en kopp där det stod världens bästa farbror. Esmeralda hade redan öppnat julklapparna men Elliot hade de kvar. Esmeralda hade fått tre böcker i serien Harry Potter, en experimentlåda, lego och en mp3-spelare. Elliot öppnade sina julklappar. Han önskade sig papper och pennor över allt annat. Det fick han i ett ganska stort paket. Det fanns ett helt set med målargrejor. Klockan var ganska mycket när de hade öppnat alla julklappar.

-       - Dags att gå och lägga sig, sa farbror Harry.

-      - Vänta lite, så tant Eva. Jag tror det finns ett stort paket ute på gården som ni har glömt att öppna.

Elliot och Esmeralda sprang ut och där stod verkligen ett jättestort paket med en stor röd rosett.

-       - Till Elliott och Esmeralda, läste Esmeralda på etiketten.

-       - Men vad väntar ni på? skrattade farbror Harry.

Elliot och Esmeralda slet av pappret och öppnade försiktigt paketet. Därinne satt mamma och pappa och skrattade.

-       - Men, stammade Esmeralda, ni skulle ju inte komma hem förrän efter jul?

-       - Pappa och mamma, ropade Elliot och kastade sig i famnen på Emre och Pim.

Barnen och deras föräldrar kramades länge men till slut vände sig Esmeralda till farbror Harry.

-       - Hur gick det här till? frågade hon och log med hela ansiktet.

-       - Hohoho, skrattade farbror Harry medan han kramade tant Eva. Ja du vet Esmeralda, när det är jul kan allt hända och tomten, om han nu finns, fortsatte han och blinkade, fixar det mesta.

   Av: Liam och Jesper, årskurs 6