Silversvanen
Esmeralda vaknar. Å vad hon älskar lördagsmornar, att vakna upp sent slippa skolan och få tant Evas swedish-american breakfast med ägg och amerikanska pannkakor. Tant Evas hemgjorda jordgubbssylt till blir det en underbar smak. Hon tittar på sin bror Eliot som fortfarande sover. Han ser ut att drömma en fin dröm. Hon tog en dusch och tog på sig kläderna. Hon la sig på sängen och tog fram hennes favoritbok Vargbröder och läste tills Eliot vaknade. Han satte sig yrvaket upp. Frukosten är klar ropade tant Eva. De gick till bordet och fick rykande pankakor. De åt färdigt och gick ut för att bygga en snökoja till Bartolomeus.
Plötsligt hörde de en svan skrika vid dammen. De sprang mot dammen men såg inget. De gick tillbacks men Eliot snubblade på en gren och Bartholomeus gled ut långt på isen.
-Bartholomeus! ropade Eliot.
Utan att tänka sig för sprang Eliot ut på Isen.
-Nej Eliot isen kan brist...... Längre han inte Esmeralda innan hon hörde ett brak. Och Eliot försvann i ett stort hål.
-Aaaahh! Hjälp! skrek Esmeralda. Hon sprungit på isen för att försöka dra upp Eliot. Men isen brast under henne. Hon försökte ropa men det kom bara bubblor. Hon såg Eliot sjunka mot botten. Hon ville upp men kunde inte röra sig, och om hon kunde ville hon inte lämna Eliot.
Plötsligt hörde hon som ett bubblande ljud. Hon såg vattnet åka uppåt. Plötsligt fick hennes fötter grepp på torrtgräs. Hon han bara se en liten skymt av en strand och massor med dimma innan hon svimmade.
-Esmeralda vakna!! Ropade Eliot.
Esmeralda slog upp ögonen och lyfte på huvudet.
-Jag hittade Bartolomeus. Men var är vi, sa Eliot?
Då kom en glänsande silvrig svan och tog Bartolomeus i sin näbb.
-Hallå där ditt fjäderodjur kom tillbaks med Bartolomeus! Ropade Esmeralda.
Men svanen flög iväg i dimman. Då upplöstes dimman och en helt ny värld dök upp. Solen kom fram bakom en kaskad av vass. En strand o dök upp i vassen och blommor dök upp runt omkring de. De hörde svanar skräna och såg silversvanen...!
-Där, ropade Esmeralda till Eliot. Där är silversvanen och Bartolomeus.
Eliot vadade ut i vattnet och simmade mot ön men en barriär hindrade honom. Han kom aldrig upp på stranden. Då kom en stor tryckvåg som kastade honom bakåt. Vattnet började bubbla och massor med sjögräs dök upp. Han sprang mot Esmeralda men sjögräset tog in på honom. Då kom ett par svanar. En mamma och 3 ungar. De gjorde som en barriär mellan honom och silversvanen. Sjögräset kom inte längre en till svanarna. De gjorde som ett osynligt skydd. Mamma svan kom till stranden där Eliot och Esmeralda stod.
-Det är silversvanen. Ondskans svan som kommit. Han har förstört sjön och gjort allt liv förutom oss svanar ont. Bara någon med guldigt hjärta kan stoppa ondskans svan. Jag tror inte att det är någon slump att ni har kommit hit. Jag tror att ni kom för att rädda oss. Jag tror att det är du Esmeralda den som har ett hjärta av guld sjunker som en sten i vattnet. Om du med hela ditt hjärta vill få bort ondskans svan, så kalla på den guldiga svanen, tänk på den så kommer den. Men du måste stå i solens sken, sa svanen.
Hon ställde sig i solskenet och tänkte på guldsvanen. Då började glimmande solsken, guld att åka i bågar runt henne och sedan i ett plask ner i vattnet. Det kom upp en svan av renast EM-guld som spred värme den flög upp och flög rakt in i silversvanen. Ondskans svan krossades i tusen silvertrianglar, som föll rakt ner i havet. Men guldsvanen stannade kvar.
Mammasvan sa,
-Så länge du vill kommer guldsvanen beskydda sjön.
Det ville Esmeralda. Eliot sprang ut mot ön och mötte Bartolomeus. När han kom tillbaka till Esmeralda höll hon honom i handen och de helt plötsligt försvann de och dök upp vid dammen. Helt torra.
Av: Wilhelm & Alexander
Klass 6 blå Rävekärsskolan, höstterminen 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar