lördagen den 3 december

Rödluvan och vargen

När Elliott och Esmeralda vaknade den här lördagen kändes det jättekonstigt. De var alldeles omtumlade av allt som de hade varit med om på natten.

 Elliott försökte prata med Meus men han stirrade bara rakt framför sig och till slut gav han upp.

Det hördes steg i trappan och så tant Evas röst:

-    Är ni vakna?

-    Ja, svarade barnen.

-    Bra, sa tant Eva då hon kom in i rummet. Om ni duschar så tänkte jag steka pannkakor till frukost.

-    Pannkakor, skrek Elliott och hoppade ur sägnen och sprang in i badrummet.

-    Klarar han att duscha själv? frågade tant Eva.

-    Ja, men han behöver lite hjälp så inte vattnet blir för varmt, svarade Esmeralda.

När barnen hade duschat så tog Esmeralda på sig sina favoritkläder: orange tights, en stor gul tröja och sina röda raggsockar. Elliott däremot sprang runt alldeles naken och vägrade ta på sig några kläder.

-    Du gör som du vill, sa tant Eva där hon stod vid spisen och stekte pannkakor, men vill du ha pannkakor så får du ta på dig kläder. Inga nakenfisar vid matbordet i det här huset.

Och då till slut gick Elliott upp till Esmeralda och tog på sig sina jeans och en tröja.

Ute sken solen och all snö hade regnat bort. En vacker regnbåge syntes på himlen men det brydde sig varken Elliott eller Esmeralda om för på frukostbordet fanns den högsta pannkakshögen som de någonsin hade sett, jordgubbssylt, en burk med Nutella och så socker.

-    Vad vill du ha på din pannkaka Elliott? frågade farbror Harry.

-    Allt, svarade Elliott och log med hela ansiktet. Precis allt.

-    Mamma, började Esmeralda men bestämde sig sedan för att inte fortsätta. Det verkade på något sätt dumt att berätta att hemma åt de inte pannkakor till frukost, framförallt inte med jordgubbssylt, Nutella och socker på.

När barnen hade ätit så många pannkakor som de orkade, ställt in sina tallrikar i diskmaskinen, torkat av bordet och tvättat händer och mun så kröp de upp i soffan och bara mös en lång stund. Eftersom det var lördag hade då fått varsin skål med lördagsgodis. Elliott tyckte inte om lakrits så han bytte sina lakritspengar mot några chokladbitar för som tur är älskar Esmeralda saltlakrits.

 Tant Eva och farbror Harry hade en stor låda med LEGO som deras barn hade lekt med då de var små och som Elliott och Esmeralda brukade bygga med då de kom på besök.

 Nu byggde de ett stort fint slott tillsammans alla fyra. Plötsligt fick tant Eva syn på klockan.

-    Men jösses, sa hon. Klockan är redan två, då får vi ta lite lunch. Det är tur att jag har mat som går att värma i micron. Jag ska bara koka lite ris och pasta. Hjälper du mig Elliott?

Elliott, som tänker bli kock då han blir stor, skuttade genast iväg mot köket.

-    Tvätta händerna, ropade tant Eva efter honom.

De åt pasta, ris och stekt fisk till lunch. Till det fick de varsin Fanta.

Eftersom de hade varit inne hela förmiddagen och byggt med LEGO så tog de på sig overaller och gummistövlar och gick ut efter lunchen. De lekte i skogen, hittade några blommor som farbror Harry berättade heter julrosor och som blommar fast det är vinter och kallt. I trädgården hade all snö regnat bort men i skogen låg det fortfarande en hel del kvar så till slut byggde de en liten snögubbe.

 Esmeralda och Elliott stannade kvar ute länge och när farbror Harry till slut ropade på dem och sa att de skulle skynda sig in för mamma och pappa skulle ringa, så var det alldeles mörkt.

 Det första mamma frågade då hon fick se Esmeralda och Elliott var:

-    Har ni borstat tänderna?

Nu tycker du kanske att det är lite konstigt att mamma kan se dem när hon ringer med du vet om man ska prata med någon som är långt borta och det inte ska vara så dyrt så kan man använda något som heter Skype. Man både ser och hör den som man pratar med.

-    Men mamma, sa Esmeralda.

-    Oj, sa mamma och blev lite röd om kinderna.

Så pratade de och pratade och pratade.

Elliott och Esmeralda berättade om allt som hade hänt, ja nästan allt, de sa inget om äventyret som de varit med om natten innan. Mamma och pappa berättade om flygresan, hur det såg ut där de bodde och att de längtade så efter Elliott och Esmeralda.

Farbror Harry hade lagat middag. Det åt kokt potatis, sås, sallad, gurka och köttbullar.

-    Eftersom vid drack Fanta till lunch så blir det bra med vatten nu, sa farbror Harry och hällde upp i barnens glas.

-    Vad ska vi göra efter middagen?

-    Ja, vad vill ni göra?

-    Kan vi gå till Snicken? frågade Esmeralda.

-    Visst kan vi det.

-    Jag vet, ropade Elliott. Vi bygger en båt.

Och så blev det. De byggde en jättefin båt tillsammans som de målade brun och satte ett segel av grönt tyg på.

 På kvällen kröp de upp i soffan och tittade på Blixten och mumsade i sig lite av sitt lördagsgodis.

-   Jag tänkte att vi tar sagan om Rödluvan och vargen ikväll, sa farbror Harry då det var dags för sagostund.

-   Undra vad herr Bartolomeus kommer tycka om vargen, sa Elliot och kramade sin gosekanin hårt.

-   Ja det kan man verkligen undra, svarade farbror Harry och började läsa.

När Esmeralda och Elliot vaknade upp så trodde de att de hade hamnat i Rödluvan och vargens saga men de var osäkra. De blev förvirrade för de var vid ett vattenfall. De klättrade upp på en stege och över en bro. Där fanns en härlig flod som de surfade vidare på. Bortom bron kunde de rida på elefanter ända fram till en port som såg ut som fingrar. Esmeralda och Elliot visste inte vad som var på gång, de hade ännu inte kommit in i någon skog.

-   Vad ska vi göra, frågade Elliot?

-   Vi gå in genom porten, svarade Esmeralda, så får vi se om något händer och Meus kommer.

De gick genom porten och vidare in i skogen. De visste inte var de var. Det fanns fyra träd runtomkring dem och lite längre bort låg det en röd stuga med orange tak.

En varg kom helt plötsligt springande men han blev så rädd när han såg barnen för han hade aldrig sett dem förut. Han sprang iväg förbi mormors hus. Barnen gick fram till huset och öppnade dörren. Där låg mormor i sängen och var sjuk. Herr Bartolomeus stod utanför och väntade på barnen då de kom ut.

-Ja ha, där är ni, sa han irriterat och tittade på klockan.

-Hej, sa Elliot glatt. Har du sett vargen?

-Ja, fnös herr Bartolomeus, den där vargen han är rädd till och med för sin egen skugga. Nu måste vi skynda oss hem till Rödluvan och berätta för henne att hennes mormor är sjuk.

På väg till Rödluvans hus hände en massa konstiga saker: en grön rymdvarelse kom plötsligt farande och började retas med dem.

-Stop! Sluta! Nej!,  nu lyssnar du på mig. Om du retar oss, så börjar vi att slåss! utropade herr Bartolomeus.

 Efter det kom en polisbil farande med tjutande sirener. Polisen berättade för dem att det verkligen inte var tillåtet att vara i hans skog utan nu skulle de in i finkan. Han jagade bort rymdvarelsen och körde iväg med Elliot, Esmeralda och herr Bartolomeus till fängelset. De försökte protestera och säga att de inte hade gjort något men det hjälpte inte.

 Efter en stund kom den gröna rymdvarelsen tillbaka och hjälpte dem att rymma.

-   Nu måste vi hem till Rödluvan, sa herr Bartolomeus då han hade tackat rymdvarelsen minst hundra gånger.

De irrade omkring i skogen och till slut kom de fram till Rödluvans hus men då var hon inte hemma.

-   Vi går in och väntar på henne här, sa herr Bartolomeus och öppnade dörren som var olåst.

-   Vågar vi det? frågade Esmeralda.

-   Vi kan väl inte bara gå in, sa Elliot.

-   Jodå, sa herr Bartolomeus, det går så bra så.

De gick in och satte sig i soffan. Esmeralda och Elliot visste inte riktigt vad de skulle göra.

Rödluvan, hon var på väg med bullar till mormor. Hon stannande och plockade kottar och blåbär och vargen gömde sig bakom en buske.

-Bu ! säger vargen och Rödluvan skrattar åt sin busiga vän.

Det är månsken och stjärnor. Vännerna leker kurragömma bakom träden. Rödluvan upptäcker att det är kväll och inser att hon inte kan fortsätta till mormor nu när det blivit mörkt.

 Rödluvan går hem till sig och upptäcker Elliot, Esmeralda och herr Bartolomeus i sitt hus. Elliot blev skrämd då Rödluvan plötsligt stod där och Rödluvan blev rädd när någon hade tagit sig in i hennes hus. Vargen som följt efter Rödluvan ramlade och bajsade på sig av skräck när han upptäckte barnen och herr Bartolomeus i huset.

- Vem är ni ? säger Rödluvan.

-   Vi är Elliot och Esmeralda, säger barnen.

-   Jag, säger herr Bartolomeus förnämt, är Bartolomeus, herr Bartolomeus.

- Vad gör ni här? frågade Rödluvan lite kaxigt.

- Vi bara hamnade här, svarar barnen.

När vargen hörde Rödluvans kaxiga röst sprang han och gömde sig i skogen igen och åt lite blåbär för han hade blivit hungrig.

-   Var har du varit? frågade Esmeralda.

 Rödluvan berättade att hon hade gått till sin mormors hus för att lämna kakor, tårta och mat till mormor men att det då hade börjat åska och Rödluvans mamma förbjöd henne att gå ut i ovädret. Då hade hon blivit så arg att allt runtomkring hade blivit alldeles rött, ja till och med solen blev röd.

-   Ja och jag blev ju också röd, säger Rödluvan och skrattar.

Då hörde de plötsligt ett konstigt ljud och alla sprang ut ur huset för att titta vad det är. Det är rymdvarelsen som svävar vilt omkring och ropar att mormor är i fara. Rymdvarelsen hade sett en varg som gick in i hennes hus.

 Alla springer det fortaste de kan till mormors hus. Vad de inte vet är att vargen, som var jättehungrig och inte blev mätt av blåbär, hade ätit upp mormor och sedan tagit på sig hennes nattkläder. Så nu såg vargen ut som mormor och låtsades vara sjuk för han ville lura Rödluvan.

-       Hej mormor, varför har du så stora öron? sa Rödluvan.

-       Det är för att jag ska kunna höra dig bättre, sa mormor som egentligen var vargen.

-       Varför har du en så stor näsa?  sa Rödluvan.

-       För att jag ska kunna lukta på dig bättre.

-       Varför har du så stor mun?

-       För att jag ska kunna äta upp dig! skrek vargen.

-       Mormor ahhhhhhgh, sa Rödluvan.

Vargen och  Rödluvan började slåss i stugan.

- Stopp! Sluta! Nej! Nu lyssnar ni på mig! skrek herr Bartolomeus.

En jägare i skogen hörde skriken och kommer springande. Han skjuter vargen och skär upp magen och mormor hoppade ut och det blir ett lyckligt slut för alla utom vargen.

-Då är det dags att vi åker, säger Elliot till Esmeralda. De gick med herr Bartolomeus mellan sig ut igenom finger- porten och kom tillbaka hem där de nästa morgon vaknade i sina egna sängar.

Av: förskoleklass blå vårterminen 2016