tisdagen den 29 november

Risgrynsgröt och snö

tisdagen den 29 november

-       Oj, vad klockan har blivit mycket, utbrast tant Eva då hon fick syn på klockan ovanför matbordet i köket. Det är bäst vi skyndar på så ni kommer i säng eftersom det är skola imorgon.

-       Och jobb för dig, sa Esmeralda. Vad är det för mat imorgon?

Tant Eva stannade upp en stund och funderade och svarade sedan:

-       Jag tror det är pytt i panna.

Elliot gav till ett litet glädjetjut för pytt i panna är en av hans favoriträtter.

-       Tvättar ni händerna så äter vi lite gröt innan det är dags att krypa ner i sängen, tant Eva rörde runt med en träslev i den stora grytan på spisen.

Barnen, som var ganska hungriga, gick fort till toaletten och tvättade händerna och satte sig sedan vid matbordet där det redan stod socker, kanel och mjölk. Tant Eva serverade dem varsin tallrik med risgrynsgröt.

-       Sådär, ta nu det ni vill ha på, sa hon när hon satt sig på sin plats vid bordet men en tallrik gröt framför sig.

-       Men ska vi inte vänta på farbror Harry? frågade Esmeralda.

-       Han skulle bara köra in bussen i garaget så han kommer nog snart.

Precis då öppnades och stängdes ytterdörren och någon tog av sig skor och jacka i hallen. När farbror Harry blev synlig i dörröppningen in till köket så gnuggade han händerna och såg riktigt frusen ut.

-       Burr, sa han, det är riktigt ruggigt ute. Kanske kommer det snö snart.

-       Snö, sa Elliot med munnen full av gröt.

-       Snö, sa Esmeralda utan att ha munnen full med gröt.

-       Det finns mat på spisen, sa tant Eva som till och med hade torkat munnen innan hon pratade.

-       Åh, tomtegröt, det som jag tycker allra bäst om, skrattade farbror Harry och blinkade åt barnen medan han la upp en stor portion åt sig själv.

Så satt de där och åt gröt och pratade om hur dagen hade varit, hur mamma och pappa hade det just nu och hur det skulle kännas att fira jul utan dem.

-       Nej men, sa tant Eva plötsligt. Jag tror bestämt det har börjat snöa.

Hon reste sig upp och gick bort för att släcka ljuset så de bättre kunde se ut och visst hade hon haft rätt. Små vita snöflingor dalade sakta ner och bredde ut sig som ett vitt mjukt täcke på marken.

De stod där länge, länge trots att klockan var mycket, och bara tittade på snön. Det var först när Elliot höll på att somna och sånär hade ramlat i golvet om inte farbror Harry i sista stund hade fått tag i honom så tog han honom i sin famn och bar upp honom till rummet där barnen skulle sova. Esmeralda gick efter dem och kände att även hon var trött. Det blev lite si och så med både tvättningen och tandborstningen den här kvällen och Esmeralda tänkte lite på vad mamma Pim skulle ha tyckt om detta. Hon är nämligen väldigt noga med att man varje dag borstar sina tänder i minst tre minuter.

 När barnen låg i sina sängar kom farbror Harry bärandes på en stor och tjock bok.

-       Jag hade tänkt läsa lite för er, sa han, men ni kanske är för trötta.

-       Jag är inte trött, gäspade Elliot.

-       Jo, det är du, sa Esmeralda, och det är jag också. Du kan väl läsa imorgon kväll istället?

Farbror Harry log och nickade för han visste att barnen älskade att lyssna när han läste eller berättade sagor för dem.

- Så gör vi, sa han tyst. Sov gott.

Elliot hade redan somnat med gosse-kaninen Meus bredvid sig och farbror Harry kramade försiktigt Esmeralda, släckte lampan och smög ut.